BIOGRAFI

ANNA C BORGSTRÖM - EN BIOGRAFI
Anna-Carin Borgström (tidigare Larsson) slog igenom på 80-talet under artistnamnet Anna och hade flera radiohits. På 90-talet tog hon en paus från musikbranschen, men har på senare år återvänt till musikskapandet med förnyad inspiration. Hennes rötter i 70-talets livescen, proggen och det delvis akustiska, är i dag helt rätt i tiden. Många av de människor hon mötte under sitt turnerande finns åter i hennes liv och musik. Cirklar sluts.
Sången har alltid varit en del av Anna-Carins liv. Hennes föräldrar, som själva sjöng mycket, har berättat att hon hemma i Västerås sjöng redan i barnvagnen. Vid fyra kunde hon hela Svensktoppsrepertoaren rakt av. Hon började spela gitarr vid åtta års ålder och skrev sina första låtar när hon var tio.
Sedan dess har den musikaliska drivkraften alltid funnits där. Ibland i form av turnéer och skivor, andra gånger som självterapi eller i pedagogiskt syfte.
"Man tenderar att söka sig till likasinnade. När jag var 15 år gammal satte jag ihop ett eget band, AC Band, för att kunna framföra mina låtar, som kanske kunde betecknas som vispop. Lupus var kompbandet, som hon sedan blev en självklar del av.
Lupus var ett kraftfullt rockband som inte bara var lokala hjältar, utan också turnerade flitigt. De spelade ute i princip varje helg. Anna-Carin turnerade även med bluegrass-bandet Mickey Moose String Band ett tag och skötte en del av leadsången. Även andra band följde innan hon blev erbjuden skivkontrakt. Först ut var en personlig version av Pugh-klassikern "Små lätta moln". 1985 kom albumdebuten, "Anna", med en blandning av tyngre rock, som "Svartsjukan", pop och ballader. Så fick WEA nys om henne och 1987 släppte de "Annamma". Albumet var en kombination av låtar från debuten, några nyskrivna original och två specialskrivna låtar av Per Gessle, "30 skäl" och "Varje gång". Både Gessles låtar och flera av hennes egna hade stort stöd av radion.
Redan året därpå kom uppföljaren "Passage", som också främst bestod av Anna-Carins original, men också en specialskriven låt av Mauro Scocco.
Inför det som skulle bli nästa platta hörde en producent av sig och ville jobba med Anna-Carin. Det drog dock ut på tiden, kommunaktionen var dålig och till slut tröttnade hon - både på väntandet och på skivbolagets fixering vid hits.
Anna-Carin, som vuxit upp med turnélivet och albumens era, såg sig som en live- och albumartist, inte en popprodukt. Hon upplevde att hon inte riktigt fick vara sig själv och utvecklas åt sitt eget håll. Till slut valde hon att gå vidare i livet och fokusera på annat. Studier, lärarjobb, redovisningsjobb och egenföretagande. Hon blev också mamma.
Från början kände hon en viss sorg att inte syssla med musik, men snart tänkte hon inte så mycket på det, utan ägnade sig åt andra spännande saker. Men sakta men säkert kom lusten till musiken tillbaka. Hon började ägna sig åt den under andra former. En barnskiva med pedagogiska sånger, uppträdanden vid bröllop och andra högtidsstunder. Hon sjöng också i olika band, bland annat en återförening med Lupus 2010, 2011 reggaeartisten Gov'nor Andy i en rockkonstellation. Hon ingick även i ett musikprojekt, Ro i land roadshow, med bland andra Matts Alsberg som spelar på "Summa Summarum".
I och med att hon fann en ny livskamrat som är musiker, fick musiken för Anna-Carin åter en mer central plats och för ungefär sju år sedan återupptog hon sitt eget låtskrivande.
Hennes nya låtmaterial är överlag starkare och mer genomarbetat än det tidigare.
"Jag var mer direkt i mitt låtskrivande förr. Jag skrev som jag kände, rakt av, och tänkte inte så mycket på hur låtarna skulle kunna utvecklas och komplettera varandra. Det finns en annan medvetenhet i dag. Jag skriver fortfarande som jag känner, men lägger i dag ner mer jobb på dem. Även om det i slutändan blir enkelheten som vinner, så tar jag det några varv först".
Hon återupptog samarbetet med gitarristen Micke Jahn, som tidigare hade haft en stor del i hennes solokarriär, både som medproducent, gitarrist och vän.
En rutinerad, svängig och subtil gitarrist.
"Jag insåg att han var precis den typ av gitarrist jag hade letat efter: han är duktig på harmonier och kan utveckla idéer. Och personkemin har alltid varit bra".
De började göra uppskattade duokonserter som Anna och Långa farbrorn. Där framförs låtar från Annas tidigare album och eget, nyskrivet material. Även i sången fanns en ny mognad i uttrycket: en redan stark och personlig sångerska hade nått en ny nivå. Alla kunde känna deras kemi, musikaliskt och mänskligt, och den positiva responsen lät inte vänta på sig.
Sakta började tanken växa fram om ett nytt album, med material som skulle kunna framföras både som duo med Micke och med fler musiker. Och 2017 ligger "Summa Summarum" redo för utgivning.